Natalie M

Igår var andra gången på bara en vecka som jag fått den där meningen sagd till mig. Den som jag så ofta intalar mig själv men som jag ibland har svårt att tro på.

"Du är så jäkla stark"

Den betyder mycket. För även om min framgång och mitt arbete betyder mest för mig, att jag vet att jag gör ett bra jobb (i flera bemärkelser inte bara fysisk jobb) så är det alltid skönt när andra också märker hur hårt man försöker och ser vad jag åstadkommer. Genuin uppskattning för att jag är jag och att jag alltid gör mitt yttersta.

Komiskt nog kommer ofta en följefråga på detta statement; hur hinner du med skolan, hinner du ens liksom?
As a matter of fact I do och det är inte på håret eller med nöd och näppe. Jag klarar oftast med bravur. Jag har, peppar, peppar, ännu inte gjort en enda omtenta. Kompletterngar på uppsatser - javisst - men inte på de uppsatser som verkligen har gällt. Skolan går först. Det var för den jag flyttade hit. Sen blommade jag väl ut lite när jag flyttade också, haha, jag älskar universitetslivet! Men det är fortfarande sant, det må verka som att jag inte hinner så mycket annat än jobb men det gör jag! Även om jag kanske lägger lite mindre tid på den än jag borde, haha.

Men jag har lovat mina vänner nu, jag ska försöka vara lite mer ledig. I'll try and I'll stay strong. Here I stand and here I'll stay. 

Bakning. Bakning får alltid stressen att rinna av mig. Tentan och PM:et var också grejer som lättade stressen, såklart. Men när jag bakar så tänker jag inte, jag har inte ett problem i världen och om jag skulle jag ha det så skulle det vara att jag haft för mycket mjöl i degen. Att sen få toppa bakningen med ett par fina vänner på besök en söndags eftermiddag är inte sämre. Vet ni vad? Jag har faktiskt en till helgdag på mig att lulla runt. Jag har bara ett måste imorgon och det är mitt läkarbesök. Att få komma ifrån en helg med ca 100 bullar bakade, tämligen utvilad och med ett stille sinne var alldeles för länge sen.

För första gången på enhalv evighet (det är iaf vad det känns som) så har jag en ledig helg utan ett enda måste eller möte inplanerat. Ingenting. Nada. Inte ens kurslitteratur.

Igår skrev jag min allra första tenta i historia, om antiken och medeltiden, och kom ut från tentasalen hyffsat nöjd med min prestation. Jag svaradeinte bara på allt utan jag kände att jag kunde frågorna. Så passesar gör jag nog, förhoppningsvis med marginal också. Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken!

Fortsatte min dag med jobb på nattklubben! En riktigt bra kväll som flöt på fint utan några större missöden, en väldigt lugn kväll. Alla som jobbade gjorde ett superbra jobb och det var härligt att se alla i full fart!

Vad gör man då en helt oplanerad helg? Tja.. eftersom jag har läkarbesök på måndag och en ganska så sträng tillsägelse från farbror doktorn att ta det lilla lugna så ska jag försöka orka med ett bullbak och kolla en massa film! Låter helt okey  liksom, så får det bli!

Ni vet den där känslan av att något litet men ändå avgörande fattas för att man ska känna sig 100% tillfredställd?

We all know it. Jag lever, jag andas, jag är frisk, jag gör bra ifrån mig i skolan, jag vet att jag gör bra ifrån mig på alla mina jobb, jag försöker alltid, ger inte upp det första jag gör (fastän jag mer än gärna gnäller över att jag ska ge upp), jag tränar på bra (på mina skidor), kan erkänna att jag äter lite dåligt för tillfället (vi säger bra), jag har fina vänner runt om mig, ett ombonat hem (det är lite kalt på väggarna men jag KAN inte bestämma mig var alla tavlor ska upp) och jag är framför allt, nu förtiden, alltid på språng och mår bra. Endorfinerna flödar och min kropps egna heroin ger mig ett rus nästan varje dag.

Mitt livspussel är långt ifrån färdigt och min framtids saga är ännu inte skriven. Pusslets alla bitar finns här, de läggs på en i taget. Just nu sitter kanske några av dem jag inkasserat fel och skaver mot varandra men så småningom kanske jag vänder dem rätt. Eller kanske så sitter de redan rätt men behöver vara några fler för att färdigställa en mindre avgörande bild i den stora bilden. Som att några pusselbitar lades till för mig förra hösten och skapade en liten lärarstudent i mitt pussel.

Jag tror aldrig man blir nöjd, jag tror man kan bli det för studen - absolut och det kan vara en jäääääävligt lång stund - och snart den studen börjar sina gör man upp ett nytt mål. Jag har mål jag har uppfyllt, mål jag är nöjd med - som att jag t.ex. flyttade, att jag pluggar och att jag ser till att jag själv mår bra. Ingen kan egentligen göra mitt liv bättre än jag. Jag gör mitt liv till det det är. Sen finns det saker som ödet (jag gillar att tro på ödet) har för sig som jag inte alls tar på mig skulden för. Okey, mycket saker. Men mycket vill alltid ha mer och det är lätt och glömma bort framstegen och lyckan man ges genom att fokusera på de små, men naggande, negativa sakerna. 

Det finns saker jag vill uppnå, saker som gör att även om jag är tacksam och nöjd med allt jag har nu, får mig att ändå känna någon sorts sorg. Jag skulle vilja ha dem allihopa nu, som en stor lyckosvärm. Vilket är otroligt naivt. Alla har sina drömmar och mål. Även om jag är dålig på att följa det själv så tror jag att man måste sluta kräva så mycket av livet och sluta fundera alldeles för mycket. Man ska göra det man vill (med sunt förnuft, kanske ett farligt tillägg), inte tänka för mycket på de eventuellt skavande pusselbitarna och se till att göra det bästa man kan för sig själv just nu.

Förbannat lätt att skriva men otroligt svårt att följa. Och detta blev långt, nästan som ett draft för en examination i kreativt skrivande. NU ska jag gå och göra en sak jag tycker är kul och gör mig glad i hjärtat; Sjunga. Ha det fint alla ni ihärdigt väntande, för det mesta Malungsbor, som väntat på ett inlägg. 

Jag är ingen effektiv bloggare längre. Inte för att mitt liv är ointressant, utan för att det är intressant. Jag är upptagen med att leva det för tillfället och det enda stillasittandet som sker för tillfället är de otaliga timmar jag gör framför datorn och mina skoluppgifter. Denna vecka är det mycket. Jag är klar med två av fyra ex-uppgifter. Fick såklart revidera mitt senaste paper då denna slarvmaja kanske var en lite för stor tidsoptimist som gjorde annat istället för att plugga. Vilket resluterade i att skriva papret på lite för lite tid än det egentligen förtjänade. Haha. Jag och Brallan ska dock skärpa oss till nästa kurs. ASPEPP på våren faktiskt.

Så jag har alltså ett paper på minst 1200 ord till på fredag och en revidering att göra tills på tordag. Jag jobbar torsdag också. Men jag är wonder woman and I will make this work. Denna vecka sätter liksom nollningskarusellen igång igen! WOOP WOOP! Ingen mindre än min fina Nina (ojoj, rimmar på fint här) börjar på Örebro Universitet på fredag! Nurse Nina. Kommer bli awesome.

Sen tänker jag bara köra en liten shoutout till mina Örebrovänner och tacka för denna vecka och helg, vad vore livet som student utan er!?

Och så blev det ett nytt år. Egentligen förstår jag inte riktigt varför man ser ett nytt år som ett nytt försök men det är människans cirkel. Och jag gillar nytt och fräscht. It's not an entirely blanc page but less important parts of the story has been erased.

 

2013 var ett bra år. Ett fantastiskt år. Jag kom in i studentlivet på riktigt. Jag var fadder (x1 ½), gjorde två introduktioner, skaffade många fina nya vänner - en del för stunden och en del som jag kommer ha med mig även detta år och många framöver. Det är något konstigt med slutet på året, blir man annorlunda? Eller tänker man efter mer när det gäller folket som finns runt omkring? Jag vet inte, men i slutet på året så känns det som att man kommer till "a moment of truth" där det man separerar vänner från "vänner" och går vidare in i det nya året. Ibland har man fel, biland har man rätt. Det är en egen liten personlig bedömning som pågår i ens hjärna.

Nåja. Jag har även klarat alla tentor och uppsatser, jobbat alldeles för mycket - något jag inte kommer att göra denna termin (om jag får bestämma över mig själv, vilket jag får). Jag har haft väldigt roligt längs vägen, trots att vissa vägskäl funnits och man har gått vidare på en egen ny väg. jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjort under detta år och jag är otroligt tacksam över att ha så fina vänner jag som jag har.

Jag ska se till att 2014 slår 2013, jag ska göra det så bra som jag bara kan. Nyårslöfte? Jag har nog inte ett ordentligt. Men det finns en del jag ska jobba på.

• Jag ska ta och träna bättre (standard) och så snart snön kommer åker längdskidorna på.
• Jag måste äta bättre. Detta är mycket pga att jag jobbat mycket och jag inte prioriterat att laga mat.
• Jag ska göra mitt allra bästa för sluta lägga energi på småsaker. Skitsaker alltså.
• Min allra bästa men likväl sämsta egenskap är att jag bryr mig otroligt mycket om människor. Kanske lite för mycket. Tyvärr är ju inte alla sådana och jag tenderar i att blir ett lätt byte när det gäller att ställa upp för andra. Nej, kommer att användas betydligt mycket mer.
• Jag ska ha ännu mer SKOJ ( á la Barna Hedenhös)

 

Jag stressar. Jag stressar till allt, jag stressar när jag inte behöver och jag stressar framför allt mig själv. Varenda dag. Egentligen är min enda börda denna vecka redovisningen som jag ska ha klar till på fredag. Men jag tar småsaker och gör dem till ett stressmoment. Ena dagen bryr jag mig mycket om denna lilla småsak, andra dagar (oftast när jag är mindre stressad) förstår jag inte vad det var som flög i mig som fick mig att stressa över det där lilla.

Jag säger inte att jag inte har mycket att göra - för det har jag. Men jag är fruktansvärt dålig på att prioritera mig själv och mitt privatliv emellan mina plikter. Medan min kropp skriker "Du måste sova, du måste äta, du kommer att lägga av snart!", så skriker mitt hjärta och hjärna alltid "Lite till orkar du allt, du ska ju bara hjälpa till lite....".

Med risk för att låta som Alfåns Åbergs pappa så är "Ska bara..." inte en bra fras.

Det tar lite tid innan man inser vad det är man håller på med, innan man ser att man blåser upp sig och stressar under stunder av dagen då det är högst onödigt att göra det. Jag ska skärpa mig idag. För idag ska jag bara inte göra någonting. Jag ligger fortfarande i sängen. Jag ska äta idag och ta mig tid att baka och lyssna på musik. Allt sånt som jag älskar. Och jag skiter i att jag ser ut som en mörkhårig variant av Courtney Love för att jag inte tog bort sminket när jag kom hem inatt, överlycklig och trött efter att ha kollat på Smaugs Ödemark.


There should be laughter after pain

There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?

TjEna (Café Bärs style)


Här har nog allt och inget hänt. Mycket jobb, mycket plugg - riktigt mycket plugg och mycket annat. Jag har dock fått bukt på det mest och den inre stressen och tröttheten jag känt har lugnat sig och jag börjar få ny energi. Jag har hittat min livsrytm igen tror jag och balansen mellan plugg, jobb och vardagslivet har börjat ta rätt form igen. Jag lagar mat igen. Jag har varit för trött och ostrukturerad för att göra det den senaste tiden.

I torsdags fick jag och Malin en impulsidé om att ta en roadtrip. Jag jobbade torsdagen men vi bestämde oss får att mötas upp 08.00 på fredagen och åka vart? Åka hem till Malung. Hem till mamma och syskon. Till den lilla orten jag inte varit i sedan 11 veckor tillbaka. Det var liksom nu eller jul. Så vi åkte och vi hade jävligt kul på vägen, det var skönt att komma hem och det var 28 effektiva timmar vi spenderade. Sen drog vi tillbaka till Örebro och Malin på sitt party för kvällen och jag till min. En riktigt bra kväll igår!

Idag firade vi Sara lite till innan det var dags för mig och Freddy och göra fotbollsdebut på söndagsbollen, haha. Fyfan. jag tog nog i lite för mycket första stunden och min kondis var kass för att vara jag. Fick asont i lungorna och bröstet eftersom det var dålig luft i salen och bollkontrollen var lite halvdan MEN jag spelade i en timme (med byte) och jag var inte så jävla dålig som jag trodde jag skulle vara. Sämst på plan men inte sämst i världen. haha. SÅ det fick bli startskottet för kommande veckans träning. Imorgon blir det gym!

Jag tror jag äntligen står med båda fötterna på marken igen.

Idag har jag en sån dag där jag inte bryr mig ett skit om omvärlden. Min omvärld. Jag har INTE stressat, jag har sovit länge och jag ligger i soffan med paltkoma. Det var allt för länge sen. Jag har ätit flytande mat i nästan en vecka vilket är ganska illa. Jag har haft ont i halsen men inte så ont. Det har bara varit mycket enklare att äta dagens soppa på Kåren till lunch, fortsätta stressa/plugga/jobba/umgås och sedan äta gröt till middag. Men jag nådde liksom en topp igår där mitt humör var i botten av näringsbrist, därför har jag en vilodag idag. Därför ligger jag i soffan. Jag har ätit fisk och dillris till lunch och mitt humör sköt upp höjden och livet känns positivt igen.

 

Idag är min agenda: rensa mina jävla kläder och stoppa in dem i garderoben. Det jag inte vill ha ska lillasyster få kolla på innan Myrorna får resten. Jag håller på att sortera mina smycket just nu, jag är uppe i 54 par örhängen och jag tror jag kanske har ett problem. Jag använder typ 5 par regelbundet. JAG ÄLSKAR ÖRHÄNGEN, OKEY?!

Nu vet ni.

Mamma har varit här på besök. ÄNTLIGEN. Det har varit jättetrevligt och jag kände verkligen hur mycket jag saknat henne. Har varit skönt att få bli bortskämd av mamma ett par dagar, fått visa henne runt i Örebro och få visa henne mina vänner och Jakob såklart, haha. Vi har ätit god mat, myst en del film, shoppat, varit kulturella och bara varit. Är fortfarande jättesjuk, min hosta har eskalerat till något helt oacceptabelt och min röst påminner om en fjortonårig spinkig pojkes röst i målbrottet. Har iaf köpt dämpande men det tar ett tag innan de tar sig. Vi har haft det bra iaf.Hon vet hur man tar hand om mig när jag sjuk och ynklig och jag saknar henne redan. jag vet ju redan att jag inte har en chans att komma hem innan jul. Men i slutet på denna månad kommer lillasyster på en snabbvisit iaf!

Ikväll skulle jag ha varit på eftersläppet för min sektions finsittning men eftersom min hosta är förjävlig och jag lyckades dra på mig jobb så blir det inte så. Ganska skönt ändå. Jag orkar inte så mycket egentligen.

Jag är sjuk, typ riktigt sjuk. Vaknade inatt av att jag var alldeles för varm, huvudet var tungt och gjorde ont, det hade slagit lock i öronen och som grädde på moset lite urinvägsinfektion för typ 10 gången på 2 månader. Är det kanske dags att gå till doktorn? Tog mig snabbt från jakob imorse, jag vill liksom helst vara hemma när jag är sjuk. Har liksom inte vant mig vid att någon annan än mamma eller jag själv ska ta hand om mig när jag är dålig, haha. Töntigt men sant. Som att det inte vore nog så ramlade jag i sovrummet när jag väl kom hem. Värmeskyddet jag använder vid plattningen gör golvet till en isbana. Tror jag bröt min lilltå för typ 4:e gången. Den är röd.

Som några vet blev min mobil stulen när vi var och testade skor på DinSko i torsdags så fram tills igår var jag mobillös. Har varit asjobbigt. Mitt liv finns liksom i mobilen. Kommer inte få tillbaka mitt nummer förrän på onsdag så tills dess har jag ett tillfälligt nummer. Men än kan jag inte nås på den heller så mobilen var låst från början och jag väntar på att upplåsningen ska träda i kraft. Borde vara vilken minut som helst nu tycker jag!!

Och så var den över, introduktionen, nollningen, startskottet för ht-13. IT'S OVER! Det var nästan så man grät av lycka där när man insåg att man skulle få vila upp sig nu, fokusera på skolan och återgå till vardagen. Den ack så efterlängtade vardagen. Självklart är det lite vemodigt också. Men alla de nya härliga ansiktena man lärt känns försvinner inte, de finns där. Jag ville så gärna vara med på den sista stora kvällen på båda sidor - jag ville jobba, men jag ville också glida runt i toga och dricka vin med resterande faddrar och nollor. Så, jag gjorde det ända rätta, jag jobbade i toga. Hehe.

Skolan går bra, vi är inne på vår andra bok nu! Den är lite speciell, The House on Mango Street... Någon som läst den? Övriga arbetet på Kåren rullar också på, känner att jag är på G nu. Kreativiteten har liksom börjat flöda igen efter lite vila. Och på tal om vila så kommer min mor förmodligen hit och hälsar på i början på nästa vecka = jag slipper disken! Nejmen, allvarligt. Det är på tiden. Det är även på tiden att kanske ta sig en tur hemåt skogen.

Tänker bara passa på att tacka alla för ett par otroligt roliga (men hårda, ja HÅRDA) veckor!!

Halvligger i soffan efter en otroligt lång dag. Och än är den inte över. Jag ska försöka klämma in lite mer läsning, typ läsa igenom de ställen jag satt lite kom-ihåg-lappar på. Jag har ju läst denna bok förut så det gick sjukt segt att läsa den igen vilket känns dåligt. Jag känner att jag har grepp om historien (såklart, efter två gånger liksom), väderingar, historiaska händelser men jag känner mig ändå...dålig. Bara för att boken var så trög att läsa när jag visste vad som skulle komma härnäst så känner jag mig som att jag jag inte gett mitt bästa till plugget. Men, det kommer att gå bra förhoppningsvis. Det är ju ingen tenta, det är årets första seminarium, haha, men plugghästen är orolig för det.

Imorgon är det full rulle, timebeer står på schemat = jobba, jobba, jooooobba! Ta det lugnt? Det tar vi om ett par veckor! NU KÖR VI!

Just ja, hemmet går framåt. Tv kan vi bocka av och sängkappan kom på posten idag!

Sakta men säkert börjar ordningen i lägenheten falla på plats. Tar ju minst sagt lite tid när det är nollning och det mesta av min tid går till att vara på Kårhuset eller i skolbänken. Man har liksom inte ork att ta tag i saker när man väl är ledig. Då ligger man hellre i sängen eller soffan och slöar. Eller pluggar. Igår var dock jag och Malin och köpte en soffa åt mig! Skönt! Nu är det bara tv, matta och soffbord som fattas. Min sängkappa är på ingång också. Har fortfarande inte kommit ur morgonrocken men ska försöka göra det snart så att jag kan åka till affären och inhandla tavelkrokar och lite glödlampor. Är lite kalt och mörkt här just nu, hehe.

Började skolan i tisdags också, verkar som att detta blir en bra höst. Mycket plugg men jag tror det kan bli kul! Vi har börjat med ungdomslitteraturen så till på torsdag ska vi ha läst ut "To kill a mocking bird", en bok jag läst förut och antagligen går ganska så snabbt att läsa ut igen. Har inte börjat än, haha, tar det imorgon. I fredags sålde vi kopiösa mängder alkohol på Kårhuset. jag tror inte jag har sålt så många redbullvodka i hela mitt liv. Folk kan dricka. Var i princip levande död igår när vi hämtade soffa så dagen slutade med att jag socialiserade med andra levande döda som jobbat eller supit, käkade och tittade på film. Ganska så gött.

Höres!