När dagarna inte riktigt räcker till längre
Jag stressar. Jag stressar till allt, jag stressar när jag inte behöver och jag stressar framför allt mig själv. Varenda dag. Egentligen är min enda börda denna vecka redovisningen som jag ska ha klar till på fredag. Men jag tar småsaker och gör dem till ett stressmoment. Ena dagen bryr jag mig mycket om denna lilla småsak, andra dagar (oftast när jag är mindre stressad) förstår jag inte vad det var som flög i mig som fick mig att stressa över det där lilla.
Jag säger inte att jag inte har mycket att göra - för det har jag. Men jag är fruktansvärt dålig på att prioritera mig själv och mitt privatliv emellan mina plikter. Medan min kropp skriker "Du måste sova, du måste äta, du kommer att lägga av snart!", så skriker mitt hjärta och hjärna alltid "Lite till orkar du allt, du ska ju bara hjälpa till lite....".
Med risk för att låta som Alfåns Åbergs pappa så är "Ska bara..." inte en bra fras.
Det tar lite tid innan man inser vad det är man håller på med, innan man ser att man blåser upp sig och stressar under stunder av dagen då det är högst onödigt att göra det. Jag ska skärpa mig idag. För idag ska jag bara inte göra någonting. Jag ligger fortfarande i sängen. Jag ska äta idag och ta mig tid att baka och lyssna på musik. Allt sånt som jag älskar. Och jag skiter i att jag ser ut som en mörkhårig variant av Courtney Love för att jag inte tog bort sminket när jag kom hem inatt, överlycklig och trött efter att ha kollat på Smaugs Ödemark.
There should be laughter after pain
Jag säger inte att jag inte har mycket att göra - för det har jag. Men jag är fruktansvärt dålig på att prioritera mig själv och mitt privatliv emellan mina plikter. Medan min kropp skriker "Du måste sova, du måste äta, du kommer att lägga av snart!", så skriker mitt hjärta och hjärna alltid "Lite till orkar du allt, du ska ju bara hjälpa till lite....".
Med risk för att låta som Alfåns Åbergs pappa så är "Ska bara..." inte en bra fras.
Det tar lite tid innan man inser vad det är man håller på med, innan man ser att man blåser upp sig och stressar under stunder av dagen då det är högst onödigt att göra det. Jag ska skärpa mig idag. För idag ska jag bara inte göra någonting. Jag ligger fortfarande i sängen. Jag ska äta idag och ta mig tid att baka och lyssna på musik. Allt sånt som jag älskar. Och jag skiter i att jag ser ut som en mörkhårig variant av Courtney Love för att jag inte tog bort sminket när jag kom hem inatt, överlycklig och trött efter att ha kollat på Smaugs Ödemark.
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
These things have always been the same
So why worry now?
Kommentarer
Trackback
