Natalie Morravej

Japp, då är jag återigen stationerad i Malung för sommaren. Lägenhetsfrågan inför hösten? Jodå, jag har hoppet uppe och det löser sig självklart! Nu har jag liksom halva inne hos alla bolag, hehe. Sommarjobb? Check!  Men Malungs kommun är nog helt klart en av de sämre kommunerna i landet på kommunikation. Det är ju kris efter personal just nu så de har inte råd att vara så dåliga på att svara i telefon egentligen, haha. Balfotograf och balvakt torsdags, många fina och stiliga studenter! I fredags blev det en liten runda på Malungs marknad (från örebros marknad till malungs...) och Johanna, jag köpte en sån skylt!!

Krångel med sommarjobbet men det löste sig och nu ska det fan slitas och tjänas en massa kosing! Som det ser ut nu så hinns nog ingen efterlängtad solsemester med just nu - semester, vad fan är det? En liten tur till Mamlö kanske blir av i alla fall och vafan... man kanske kan spara pengarna till en resa i vinter istället!

NU ska jag hänga tvätt för att sedan cykla upp till Malung, tvätta min malungsdräktsskjorta så att den är ren och fin till morgondagens festligeheter - Ericas student! I förrgår var det 2 år sedan min egen student... helt sjukt.

Ja, nu är det bara en vecka kvar till jag gjort mitt första studieår. Kan inte förstå det egentligen. Det var nyss januari... Jag förstår varför dem säger att plugga på universitetet/högskolan är de bästa åren i deras liv. Springer åren iväg såhär så tänker jag fortsätta plugga efter mina 5 år, haha (säger jag nu...trots att jag är lite, lite skoltrött). Nåja, igår var det ett riktigt varm och fin försommardag så jag passade på att bättra på min naturliga bränna, följt av middag på stan och bio på kvällen i gott sällskap. Och så följdes den fantastiska dagen av en dag full av....regn. Men vad passar bättre en regnig dag än soppa och varma mackor?! Nada. Började den dessutom med mysfrukost...för att jag är bäst liksom.

Är det något i livet som är riktigt farligt så är det att anta något. Att ha förväntningar är inte lika högt upp på listan, det är bara farligt beroende på i vilken kontext de omges utav. Jag antog att jag skulle ha mer tid vid sidan av den oerhört krävande kursen jag haft denna vår till att kunna spela och öva inför, tja... idag. 21/5 - provdagen för antaganden vid Musikhögskolan i Örebro. Det hade jag inte. Jag har inte haft tid att öva 2-4 timmar om dagen de 6 senaste månaderna, jag har haft 2-4 timmar i veckan att öva. Jag hade egentligen bara ett prov att lägga krut på och det var sång/a vista-provet, de resterande tre har jag lagt tid på att bara fräscha upp minnet till. Men med alla de andra uppgifter, tentor och uppsatser som jag haft har tiden för att fräscha upp knappt funnits den heller. För två veckor sen, idag, så skar jag upp fingret också och förlorade känseln och rörelseförmågan. Det har fortfarande inte riktigt läkt och jag lyckades att få det att spricka upp när jag väl satt mig för att spela ett par dagar efter olyckan.

Så efter att ha överlagt noga med mig själv med hjälp av mina vänner så tog jag tillslut det svåraste beslutet jag behövt ta hittills här i Örebro och i studiesyfte - jag valde att inte göra proven. Det är mitt beslut, jag vet att det finns folk där ute som kommer att bli aningen besvikna när de ser detta, men när det står emellan hälsan, hur mycket man orkar med och att komma in på musikhögskolan så får hälsan komma före. Att gå på musikhögskolan gör en till en bättre musiker, men det betyder inte att du inte är en musiker för att du inte gått där.

Jag vill vara noga med att ni inte tolkar detta fel; Jag kommer att fortsätta med musik, förhoppningsvis för alltid men jag kommer inte att skola mig i det de närmsta 4 åren. Att jag inte gör proven betyder inte heller att jag inte kan skola mig någonsin. Det finns utbildningar att gå efter att jag blivit klar med denna lärarutbildning så att jag kan lägga till ämnet senare. Jag är ju trots allt blott 24 år när jag avslutar denna utbildning.

Jag skulle inte se det som att jag ger upp, jag bara skjuter upp de studierna lite till. Jag är tillfreds med mitt beslut och känner mig lättad ska ni veta. Oerhört tuff bekännelse men ack så rätt för både min psykiska och fysiska hälsa.

Ha det gött hörrni!

Det var en helt vanlig dag, jag hade kommit hem från skolan när morfar kom och knackade två gånger på glasrutan samtidigt som han öppnade den och klev in med dagens tidningshög i hand - precis som vanligt. Han frågar om dagen och sätter sig på soffkanten och ser undrande på dumburken för att lista ut vad jag tittar på för att sedan gå och slå på kaffekannan inne i köket. Varpå jag, som nästan varenda dag, gör honom sällskap vid köksbordet och försöker vinna över honom i UNO men gubben fuskar alltid och jag vet inte hur han gör. Vi har precis lika roligt som vi alltid har, skrattar och har oss åt dåliga skämt morfar jämt drar.

Sen vaknade jag.

Började dagen med stadig frulle och sedan var jag och Mallan äntligen på vägen till Arboga och ett pass i ridhuset igen! Kan ju säga, för mig som inte ridit ordentligt på ett bra tag och inte alls är lika säker längre + att det ju är en helt ny häst att lära känna så går det faktiskt riktigt fint. Ja, så fint att jag börjar få in det igen och jag lovar mina ben var bra slut efter en timme. Kommer att kännas i hela kroppen imorgon, trust me. Den som säger att ridning inte är träning så fan få ta sig en ritt och känna själv.

Efter det tog vi en tur på fyrhjulingen också, det är ju förjävla kul att åka i skogen, haha! Ujuj, vi körde på bra - som man brukar ute i skogen. Vi utfodrades också av Mallan pappa och styvmamma innan vi drog tillbaka hit till Örebro - och satte igång och plugga. Haha. Jag är typ färdig. Jag känner mig produktiv och kan gå och lägga mig med gott samvete. Men först måste jag göra matlåda, diska och duscha. Ciao!

Ja, nu var det ganska så dött igen! Har varit mycket att göra och för lite tid och ork att skriva. Jag tänker inte ta igen allt som hänt de senaste veckorna men jag kan berätta att jag i alla fall klarade den där förbannade tentan som universitetet failade med! Skönt det i alla fall!

Barutskottet på Kårhuset har kommit igång såväl som fadderiet inför hösten. Känner att jobbet med barutskottet kommer att ge mycket till både oss som är med samt verksamheten. Angående fadderiet fanns det ju ingen tvekan om att jag skulle vara fadder till hösten igen och så fick jag även en plats som planeringssergeant, vilket innebär att jag kommer att planera var min nollegrupp förfestar och den aktivitetskväll som vi kommer att ha. Något jag kan göra redan nu i vår, för att under nollning även kunna jobba på Kårhuset. Spännande va?

Ska försöka pallra mig bort till gymmet lite senare idag, något jag inte hunnit med de senaste veckorna.. Däremot har jag gått väldigt mycket och ridit för det delen också, så jag har hållit mig i form, haha. Nu; mat!

Later!

Idag är det dags! Jag känner mig......redo? Typ. Skulle vilja säga att jag alltid är redo men det är jag inte. Always ready, never prepared, kanske.. Varit vaken sen åtta, har svårt att sova såna här dagar! MEN nu blir det snabbdusch, innan Mallan kommer hit på brunch och sista genomgången innan vi åker till Uni. 60% rätt ska vi ha för G, 80% för VG.

Sen blir det hemfärd, ska bli så fint att komma hem lite! Får se hur länge jag orkar med det innan jag exploderar bara, haha. Två dagar eller nått sånt, hehe.

 

and this is by far den sjukaste låten och videon dem gjort.

DEF LEPPARD TILL SVERIGE I JULI! Jag grät av lycka när nyheten nådde mig idag. Det svartnade nästan framför ögonen på mig. Och fokuset, JA FOKUSET, for mini-turnén är HYSTERIA. Paniken som uppstod i min kropp tidigare idag är obeskrivlig. Biljetterna släpps 09.00 imorgon och jag kommer att sitta bänkad. I 21 år har jag väntat på att få se dessa hjältar. ja, för, för mig är dem det. Dem tar hand om min smärta, min glädje, min kärlek och min sorg. They always hold my back (bokstavligen). Äntligen. I got hysterical and i felt hysteria.

 

 

Tentaplugg of doom pågår också. Okey, SÅ hårt var det kanske inte. men sen i söndags har jag och Mallan tagit hårt på tentapluggandet - tentan är ju trots allt på torsdag! Det känns okey... så jävla många ord som kan kategoriseras så olika beroende på vad det är tal om för stunden. Fraser, ordklass, determiners, countable nouns, uncountable nouns osv. osv. Imorgon är det dags för sista rycket, då ska allt sitta relativt bra . eftersom allting är relativt, eller hur?

Sen på torsdag 14.15 har jag min andra salstentamen och vet ni? Efter det tar jag och Hanky Panky bilen och åker HEM till skogen. Jag blir hemma en vecka faktiskt! Ska bli skönt att träffa alla. Herregud, har inte varit hemma alls sen jul. Och KARL OCH SANDRA ÄR HEMMA! Känns så fantastisk bra faktiskt!