En bekännelse
Är det något i livet som är riktigt farligt så är det att anta något. Att ha förväntningar är inte lika högt upp på listan, det är bara farligt beroende på i vilken kontext de omges utav. Jag antog att jag skulle ha mer tid vid sidan av den oerhört krävande kursen jag haft denna vår till att kunna spela och öva inför, tja... idag. 21/5 - provdagen för antaganden vid Musikhögskolan i Örebro. Det hade jag inte. Jag har inte haft tid att öva 2-4 timmar om dagen de 6 senaste månaderna, jag har haft 2-4 timmar i veckan att öva. Jag hade egentligen bara ett prov att lägga krut på och det var sång/a vista-provet, de resterande tre har jag lagt tid på att bara fräscha upp minnet till. Men med alla de andra uppgifter, tentor och uppsatser som jag haft har tiden för att fräscha upp knappt funnits den heller. För två veckor sen, idag, så skar jag upp fingret också och förlorade känseln och rörelseförmågan. Det har fortfarande inte riktigt läkt och jag lyckades att få det att spricka upp när jag väl satt mig för att spela ett par dagar efter olyckan.
Så efter att ha överlagt noga med mig själv med hjälp av mina vänner så tog jag tillslut det svåraste beslutet jag behövt ta hittills här i Örebro och i studiesyfte - jag valde att inte göra proven. Det är mitt beslut, jag vet att det finns folk där ute som kommer att bli aningen besvikna när de ser detta, men när det står emellan hälsan, hur mycket man orkar med och att komma in på musikhögskolan så får hälsan komma före. Att gå på musikhögskolan gör en till en bättre musiker, men det betyder inte att du inte är en musiker för att du inte gått där.
Jag vill vara noga med att ni inte tolkar detta fel; Jag kommer att fortsätta med musik, förhoppningsvis för alltid men jag kommer inte att skola mig i det de närmsta 4 åren. Att jag inte gör proven betyder inte heller att jag inte kan skola mig någonsin. Det finns utbildningar att gå efter att jag blivit klar med denna lärarutbildning så att jag kan lägga till ämnet senare. Jag är ju trots allt blott 24 år när jag avslutar denna utbildning.
Jag skulle inte se det som att jag ger upp, jag bara skjuter upp de studierna lite till. Jag är tillfreds med mitt beslut och känner mig lättad ska ni veta. Oerhört tuff bekännelse men ack så rätt för både min psykiska och fysiska hälsa.
Ha det gött hörrni!
Så efter att ha överlagt noga med mig själv med hjälp av mina vänner så tog jag tillslut det svåraste beslutet jag behövt ta hittills här i Örebro och i studiesyfte - jag valde att inte göra proven. Det är mitt beslut, jag vet att det finns folk där ute som kommer att bli aningen besvikna när de ser detta, men när det står emellan hälsan, hur mycket man orkar med och att komma in på musikhögskolan så får hälsan komma före. Att gå på musikhögskolan gör en till en bättre musiker, men det betyder inte att du inte är en musiker för att du inte gått där.
Jag vill vara noga med att ni inte tolkar detta fel; Jag kommer att fortsätta med musik, förhoppningsvis för alltid men jag kommer inte att skola mig i det de närmsta 4 åren. Att jag inte gör proven betyder inte heller att jag inte kan skola mig någonsin. Det finns utbildningar att gå efter att jag blivit klar med denna lärarutbildning så att jag kan lägga till ämnet senare. Jag är ju trots allt blott 24 år när jag avslutar denna utbildning.
Jag skulle inte se det som att jag ger upp, jag bara skjuter upp de studierna lite till. Jag är tillfreds med mitt beslut och känner mig lättad ska ni veta. Oerhört tuff bekännelse men ack så rätt för både min psykiska och fysiska hälsa.
Ha det gött hörrni!
Kommentarer
Trackback
