Natalie Morravej

Jag är sjuk, typ riktigt sjuk. Vaknade inatt av att jag var alldeles för varm, huvudet var tungt och gjorde ont, det hade slagit lock i öronen och som grädde på moset lite urinvägsinfektion för typ 10 gången på 2 månader. Är det kanske dags att gå till doktorn? Tog mig snabbt från jakob imorse, jag vill liksom helst vara hemma när jag är sjuk. Har liksom inte vant mig vid att någon annan än mamma eller jag själv ska ta hand om mig när jag är dålig, haha. Töntigt men sant. Som att det inte vore nog så ramlade jag i sovrummet när jag väl kom hem. Värmeskyddet jag använder vid plattningen gör golvet till en isbana. Tror jag bröt min lilltå för typ 4:e gången. Den är röd.

Som några vet blev min mobil stulen när vi var och testade skor på DinSko i torsdags så fram tills igår var jag mobillös. Har varit asjobbigt. Mitt liv finns liksom i mobilen. Kommer inte få tillbaka mitt nummer förrän på onsdag så tills dess har jag ett tillfälligt nummer. Men än kan jag inte nås på den heller så mobilen var låst från början och jag väntar på att upplåsningen ska träda i kraft. Borde vara vilken minut som helst nu tycker jag!!

Och så var den över, introduktionen, nollningen, startskottet för ht-13. IT'S OVER! Det var nästan så man grät av lycka där när man insåg att man skulle få vila upp sig nu, fokusera på skolan och återgå till vardagen. Den ack så efterlängtade vardagen. Självklart är det lite vemodigt också. Men alla de nya härliga ansiktena man lärt känns försvinner inte, de finns där. Jag ville så gärna vara med på den sista stora kvällen på båda sidor - jag ville jobba, men jag ville också glida runt i toga och dricka vin med resterande faddrar och nollor. Så, jag gjorde det ända rätta, jag jobbade i toga. Hehe.

Skolan går bra, vi är inne på vår andra bok nu! Den är lite speciell, The House on Mango Street... Någon som läst den? Övriga arbetet på Kåren rullar också på, känner att jag är på G nu. Kreativiteten har liksom börjat flöda igen efter lite vila. Och på tal om vila så kommer min mor förmodligen hit och hälsar på i början på nästa vecka = jag slipper disken! Nejmen, allvarligt. Det är på tiden. Det är även på tiden att kanske ta sig en tur hemåt skogen.

Tänker bara passa på att tacka alla för ett par otroligt roliga (men hårda, ja HÅRDA) veckor!!

Halvligger i soffan efter en otroligt lång dag. Och än är den inte över. Jag ska försöka klämma in lite mer läsning, typ läsa igenom de ställen jag satt lite kom-ihåg-lappar på. Jag har ju läst denna bok förut så det gick sjukt segt att läsa den igen vilket känns dåligt. Jag känner att jag har grepp om historien (såklart, efter två gånger liksom), väderingar, historiaska händelser men jag känner mig ändå...dålig. Bara för att boken var så trög att läsa när jag visste vad som skulle komma härnäst så känner jag mig som att jag jag inte gett mitt bästa till plugget. Men, det kommer att gå bra förhoppningsvis. Det är ju ingen tenta, det är årets första seminarium, haha, men plugghästen är orolig för det.

Imorgon är det full rulle, timebeer står på schemat = jobba, jobba, jooooobba! Ta det lugnt? Det tar vi om ett par veckor! NU KÖR VI!

Just ja, hemmet går framåt. Tv kan vi bocka av och sängkappan kom på posten idag!

Sakta men säkert börjar ordningen i lägenheten falla på plats. Tar ju minst sagt lite tid när det är nollning och det mesta av min tid går till att vara på Kårhuset eller i skolbänken. Man har liksom inte ork att ta tag i saker när man väl är ledig. Då ligger man hellre i sängen eller soffan och slöar. Eller pluggar. Igår var dock jag och Malin och köpte en soffa åt mig! Skönt! Nu är det bara tv, matta och soffbord som fattas. Min sängkappa är på ingång också. Har fortfarande inte kommit ur morgonrocken men ska försöka göra det snart så att jag kan åka till affären och inhandla tavelkrokar och lite glödlampor. Är lite kalt och mörkt här just nu, hehe.

Började skolan i tisdags också, verkar som att detta blir en bra höst. Mycket plugg men jag tror det kan bli kul! Vi har börjat med ungdomslitteraturen så till på torsdag ska vi ha läst ut "To kill a mocking bird", en bok jag läst förut och antagligen går ganska så snabbt att läsa ut igen. Har inte börjat än, haha, tar det imorgon. I fredags sålde vi kopiösa mängder alkohol på Kårhuset. jag tror inte jag har sålt så många redbullvodka i hela mitt liv. Folk kan dricka. Var i princip levande död igår när vi hämtade soffa så dagen slutade med att jag socialiserade med andra levande döda som jobbat eller supit, käkade och tittade på film. Ganska så gött.

Höres!

Idag är det exakt ett år sen jag för första gången satte min fot på campus här i Örebro. Ett år sen jag träffade min första kompis här, Maja, som båda var lika vilsna. Jag hade aldrig i mitt liv trott att denna flytt skulle bli det bästa som hänt mig sedan jag för 21 år sen föddes. Jag fick en sjukt bra start i en jättefin seminariegrupp, en otrolig nollegrupp med trevliga fellow-nollor och faddrar min första termin.

Men min andra termin kom att ändra mitt liv i Örebro totalt. Ännu en ny klass och en ny nollning där jag själv var fadder. Och vilka nollor vi hade! Så underbart fina människor som många av dem kom att bli mina närmsta vänner här i Örebro. Dessutom måste jag ju skryta med att Stråpparna ägde den nollningen, såväl faddergänget som nykomlingarna! I min nya klass träffade jag Malin, Brallan, Mallan - kärt barn har många namn. Hon kom att bli min bästa kompis. Vi är som syskon, minus syskonbråken. Jag sitter faktiskt och väntar på att få åka och hämta henne från stan just nu - hon är ute som fadder på pubrundan!

Under nollningen i våras så tog jag även på mig ETT pass på Kårhuset. ETT pass. Min nuvarande kollega Johan smörade nå så inåt helvete för att få mig att fortsätta komma regelbundet. Det tog ju inte särskilt lång tid innan jag kom för ett andra pass eftersom jag tyckte det var så kul att stå i baren igen efter att ha haft ett självvalt uppehåll i ett år ungefär. Efter det passet var jag fast. Som en fluga på flugtejp. Jag träffade ett stycke Jakob på min första tackfest och efter det blev det otaliga träffar. Kårhuset blev liksom mitt hem och med det hemmet kom massa underbart fina kollegor (homies) som liksom gör livet så mycket roligare.

Tidigare ikväll var vi och käkade middag, jag och min man tillsammans med några av våra närmsta vänner. Inget jag riktigt förväntade mig att jag skulle göra för ett år sedan. Alltså sitta och äta med min blivande sambo (!!) och  nära vänner. För när jag kom hit för ett år sedan trodde jag att jag skulle få svårt att skaffa vänner. Jag var helt ärligt förkrossad eftersom jag inte trodde jag skulle få vara med i gemenskapen, att jag skulle bli utfryst. Men där hade jag fan så fel och tur var det!

Tack alla ni som varit med under detta år och till er som förgyller mina dagar här i Örebro. You are golden.