Natalie Morravej

Ni vet den där känslan av att något litet men ändå avgörande fattas för att man ska känna sig 100% tillfredställd?

We all know it. Jag lever, jag andas, jag är frisk, jag gör bra ifrån mig i skolan, jag vet att jag gör bra ifrån mig på alla mina jobb, jag försöker alltid, ger inte upp det första jag gör (fastän jag mer än gärna gnäller över att jag ska ge upp), jag tränar på bra (på mina skidor), kan erkänna att jag äter lite dåligt för tillfället (vi säger bra), jag har fina vänner runt om mig, ett ombonat hem (det är lite kalt på väggarna men jag KAN inte bestämma mig var alla tavlor ska upp) och jag är framför allt, nu förtiden, alltid på språng och mår bra. Endorfinerna flödar och min kropps egna heroin ger mig ett rus nästan varje dag.

Mitt livspussel är långt ifrån färdigt och min framtids saga är ännu inte skriven. Pusslets alla bitar finns här, de läggs på en i taget. Just nu sitter kanske några av dem jag inkasserat fel och skaver mot varandra men så småningom kanske jag vänder dem rätt. Eller kanske så sitter de redan rätt men behöver vara några fler för att färdigställa en mindre avgörande bild i den stora bilden. Som att några pusselbitar lades till för mig förra hösten och skapade en liten lärarstudent i mitt pussel.

Jag tror aldrig man blir nöjd, jag tror man kan bli det för studen - absolut och det kan vara en jäääääävligt lång stund - och snart den studen börjar sina gör man upp ett nytt mål. Jag har mål jag har uppfyllt, mål jag är nöjd med - som att jag t.ex. flyttade, att jag pluggar och att jag ser till att jag själv mår bra. Ingen kan egentligen göra mitt liv bättre än jag. Jag gör mitt liv till det det är. Sen finns det saker som ödet (jag gillar att tro på ödet) har för sig som jag inte alls tar på mig skulden för. Okey, mycket saker. Men mycket vill alltid ha mer och det är lätt och glömma bort framstegen och lyckan man ges genom att fokusera på de små, men naggande, negativa sakerna. 

Det finns saker jag vill uppnå, saker som gör att även om jag är tacksam och nöjd med allt jag har nu, får mig att ändå känna någon sorts sorg. Jag skulle vilja ha dem allihopa nu, som en stor lyckosvärm. Vilket är otroligt naivt. Alla har sina drömmar och mål. Även om jag är dålig på att följa det själv så tror jag att man måste sluta kräva så mycket av livet och sluta fundera alldeles för mycket. Man ska göra det man vill (med sunt förnuft, kanske ett farligt tillägg), inte tänka för mycket på de eventuellt skavande pusselbitarna och se till att göra det bästa man kan för sig själv just nu.

Förbannat lätt att skriva men otroligt svårt att följa. Och detta blev långt, nästan som ett draft för en examination i kreativt skrivande. NU ska jag gå och göra en sak jag tycker är kul och gör mig glad i hjärtat; Sjunga. Ha det fint alla ni ihärdigt väntande, för det mesta Malungsbor, som väntat på ett inlägg. 

Jag är ingen effektiv bloggare längre. Inte för att mitt liv är ointressant, utan för att det är intressant. Jag är upptagen med att leva det för tillfället och det enda stillasittandet som sker för tillfället är de otaliga timmar jag gör framför datorn och mina skoluppgifter. Denna vecka är det mycket. Jag är klar med två av fyra ex-uppgifter. Fick såklart revidera mitt senaste paper då denna slarvmaja kanske var en lite för stor tidsoptimist som gjorde annat istället för att plugga. Vilket resluterade i att skriva papret på lite för lite tid än det egentligen förtjänade. Haha. Jag och Brallan ska dock skärpa oss till nästa kurs. ASPEPP på våren faktiskt.

Så jag har alltså ett paper på minst 1200 ord till på fredag och en revidering att göra tills på tordag. Jag jobbar torsdag också. Men jag är wonder woman and I will make this work. Denna vecka sätter liksom nollningskarusellen igång igen! WOOP WOOP! Ingen mindre än min fina Nina (ojoj, rimmar på fint här) börjar på Örebro Universitet på fredag! Nurse Nina. Kommer bli awesome.

Sen tänker jag bara köra en liten shoutout till mina Örebrovänner och tacka för denna vecka och helg, vad vore livet som student utan er!?

Och så blev det ett nytt år. Egentligen förstår jag inte riktigt varför man ser ett nytt år som ett nytt försök men det är människans cirkel. Och jag gillar nytt och fräscht. It's not an entirely blanc page but less important parts of the story has been erased.

 

2013 var ett bra år. Ett fantastiskt år. Jag kom in i studentlivet på riktigt. Jag var fadder (x1 ½), gjorde två introduktioner, skaffade många fina nya vänner - en del för stunden och en del som jag kommer ha med mig även detta år och många framöver. Det är något konstigt med slutet på året, blir man annorlunda? Eller tänker man efter mer när det gäller folket som finns runt omkring? Jag vet inte, men i slutet på året så känns det som att man kommer till "a moment of truth" där det man separerar vänner från "vänner" och går vidare in i det nya året. Ibland har man fel, biland har man rätt. Det är en egen liten personlig bedömning som pågår i ens hjärna.

Nåja. Jag har även klarat alla tentor och uppsatser, jobbat alldeles för mycket - något jag inte kommer att göra denna termin (om jag får bestämma över mig själv, vilket jag får). Jag har haft väldigt roligt längs vägen, trots att vissa vägskäl funnits och man har gått vidare på en egen ny väg. jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjort under detta år och jag är otroligt tacksam över att ha så fina vänner jag som jag har.

Jag ska se till att 2014 slår 2013, jag ska göra det så bra som jag bara kan. Nyårslöfte? Jag har nog inte ett ordentligt. Men det finns en del jag ska jobba på.

• Jag ska ta och träna bättre (standard) och så snart snön kommer åker längdskidorna på.
• Jag måste äta bättre. Detta är mycket pga att jag jobbat mycket och jag inte prioriterat att laga mat.
• Jag ska göra mitt allra bästa för sluta lägga energi på småsaker. Skitsaker alltså.
• Min allra bästa men likväl sämsta egenskap är att jag bryr mig otroligt mycket om människor. Kanske lite för mycket. Tyvärr är ju inte alla sådana och jag tenderar i att blir ett lätt byte när det gäller att ställa upp för andra. Nej, kommer att användas betydligt mycket mer.
• Jag ska ha ännu mer SKOJ ( á la Barna Hedenhös)