Natalie Morravej

Japp, så är det! Sitter här i fotöljen och lyssnar på musik och väntar på att nästa snyftarfilm ska börja. Remember me gick på femman och är man en gång svag för den där mannen så sitter det väl i antar jag.. haha. Läst lite av kurslitteraturen inför nästa vecka och tagit mig igenom en webbföreläsning. Sket, som ni nog fattar, i att åka in till Örebro. Det är så jävla mycket pengar. Måste spara. Surt att missa BDB, men dem kan jag se på hemmaplan!

Jag kunde inte vänta tills jag fick åka ifrån Malung, jag är otroligt stolt över mig själv att jag faktiskt gjorde det jag kände att jag ville göra, men det är nog allt som dem säger - you don't know what you have until it's gone. För även om min familj inte är den mest organiserade familjen så är det ändå min familj. Och jag saknar dem. Allihop. Vi kanske inte klarade att sitta runt middagsbordet alla sex men som det verkar, bara efter en vecka, så håller det på att ändras. Distansen gör oss gott. Jag känner mig absolut inte tom, snarare tvärtom, jag vet ju vart jag har dem. Även morfar, som fortfarande är lika svår att ta upp. Det tjocknar liksom i halsen. Men han finns med mig var jag än går, i plånboken. Det kanske vore värt med en familjefotografering? Är jag tantig när jag föreslår det?