Starlight
Jag är så fruktansvärt tacksam för de fina, underbara människor som finns runt om mig. Ni är bäst, det bara är så. Blir alldeles varm när jag tänker på er allihop. Livet har sina märkliga perioder, mycket ska man behöva gå igenom. Ibland känns det som man sprungit vilse i en labyrint, som i Harry Potter när de där rötterna tar tag i en. Man kvävs, så någon kommer och räddar dig och du hittar upp på rätt väg igen, når målet och är återigen ute i det fria med ansiktet vänt mot solen och armarna öppna för att omfamna världen och dess möjligheter.
Kommentarer
Trackback
