Natalie Morravej

Jag kanske inte har det där ultimata dockansiktet prytt med lösögonfransar varenda dag eller gjort fransförlängning, inte den perfekta fläckfria huden, inte en D-kupa (eller mer eller har en superpushup-bra) - inte heller pengar till att få upp dem i den storleken, jag är inte fashionista inte heller övervintrad fjortis (eller playboymaterial) - ska jag då klassas som någon "mindre fin"? Fashinerande hur både bloggvärlden och facebook ger exempel på det. Haha.

Jag vet inte, jag var väl lite bitter när jag insåg att jag inte fick genen som ALLA andra har i min släkt - genen för stor byst. Mina är visserligen propentioneliga med min kropp och än är det inte riktigt färdigväxt men ändå är de dem jag har mest komplex över. Jag har också många gånger tänkt att jag såååååå gärna skulle vilja möblera om i ansiktet men vem skulle jag vara då? Jag skulle ju antagligen gå efter någon annans utseende, right?



Sen hur många gånger har man inte som brunett tänkt "jag önskar jag var blond", haha, jag vet att jag verkligen inte är ensam om den tanken. Det skulle dock också innebära att jag skulle vara någon annan, jag har mörk hy och mörka ögon - blond skulle aldrig i livet fungera, hahaha. Jag tycker var och varannan person gör något ingrepp nu för tiden, men är det verkligen nödvändigt?

Jag ska inte kasta sten i glashus för skulle jag ha pengar till övers så skulle jag kanske i nuläget överväga en bröstoperation. För att jag är väl påverkad av idealet jag också. Hemskt. Fastän jag vet att duger precis som jag är.


Fast det där med pengar till övers lär inte inträffa de närmsta åren och innan de åren gått har jag nog antagligen lämnat mina funderingar ändå! Jag gör det bästa av vad jag har, mer kan jag inte. Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar. Jag är nog rätt nöjd (inte nöjd, RÄTT nöjd) med att vara jag trots allt - big breasts or not - någon annan vill jag inte vara (jag lär dock få äta upp att jag skrivit detta de dagar jag har en dålig dag...haha).