Natalie Morravej

London känns väldigt långt borta. Det är meningen att man ska vara väldigt öppen i sin blogg men jag antar att jag har många hemligheter som många av er läsare inte vet. Jag vet inte om jag kanske borde öppna en ny blogg för att börja om min historia på nytt men kanske en renovering är allt som behövs?

Som sagt känns UK, England, London, Hammersmith väldigt långt borta. Lögnerna kommer en efter en och träffar mig som en käftsmäll. Jag sliter, ringer, skickar, betalar, betalar, betalar. Betalar misstag som inte är mina egna, tjänar pengar jag inte får behålla i slutändan. Är jag för snäll? Kanske, kanske inte. Det låter förbannat själviskt men vad vore min familj utan mig? Vi hade inte varit där vi är om det inte vore för mig. Trots det kallar det mig egoistisk. Att jag alltid tycker att jag vet bättre. Ett tack för vad jag gör har jag aldrig fått. Men vad ska jag göra när jag sitter i denna sits?

Folk säger till mig att det bara är att sluta göra vad jag gör. Jag försöker men misslyckas. Dock är jag inte vekare än andra. Jag ändras och växer hela tiden, man måste anpassa sig till vissa saker - trots det håller jag huvudet högt som jag alltid gjort. Låter mig inte tyngas av vad jag gått och går igenom. Jag håller fast vid mina drömmar och försöker. Försöker, försöker, försöker. Så förstörts mina lyckade försök. De tror själva att jag kommer dit jag ska trots alla utgifter. I vilken värld? Jag fortsätter att försöka, men jag tvivlar på att jag kommer att nå mitt mål. Jag gör så gott jag kan, även om det är tungt.

Det är skönt att skriva av sig, men det känns ju samtidigt som en börda för andra att läsa. Men shit the same. Min blogg - jag bestämmer. Läs och bli berörd eller läs och kommentera för dig själv att "alla har det svårt". Många har det svårt och jag är en av dem. Kom inte och säg annat. Stöd behöver alla. Inklusive jag själv. Även om jag gillar att stödja andra före att någon stödjer mig.



/Nat