när det lider mot jul
Jag har inga julkänslor än, tror jag. Vilket inte alls är konstigt. Det jag inte kunnat nämna än är att min underbara morfar gick bort i onsdags. Min fina, fina morfar. Varför lämnade du mig helt ensam i den stora världen? Jag skulle ju komma till dig så fort jag kom hem från resan, jag skulle ju ta med mig lussebullar, jag skulle göra så himla mycket för att få tillbaka dig. Men det går inte. Ska och skulle var två dåliga karlar, som man säger. Det kanske var bäst så här. Att se dig i det skicket du var sista gången jag såg dig gjorde att jag dog lite inne i mig. Att låta dig ligga på sjukhuset i ytterligare en månad bara för att ha dig vid liv men utan rörelse vore vara fel. Du lider ju inte längre och du är säkert på en bättre plats än denna. Jag saknar dig och det kommer jag att göra resten av mitt liv.
Var begravning för Jens idag också. Hemskt. Men det var jättefint. Du får ha det bra däruppe min vän.
Har fixat ihop julklapparna idag. Har inte köpt alla än men det blir förhoppningsvis av imorn. Vi får väl se. Skola åtta imorn och jag har inte alls lust. Just nu skulle en bra film med min fina pojkvän sitta fint. Usch, jag saknar honom. 10 januari ses vi igen - 10 JANUARI! Det är en evighet. Vi har varit på vift från varandra i 4 VECKOR då. Helt jävla sjukt.
/Nat
4 veckor, welcome to my world. ut sucks, but god va mys det är när man ses igen :D
