Natalie Morravej

Jo, Bon Jovi är väl en räddare i nöden. Faktiskt. Musik överhuvudtaget. Jag skulle faktiskt på riktigt dö utan musik. Min gamla klass och jag var nog one of a kind. Hade vi inget att göra, hade vi inget att spela på, då tog man det som fanns. Stolar, bord, pennor, glas, kort, gafflar, knivar, vatten. Jag har ju musiken inom mig, skulle jag tappa det vore jag lost. Men nu är jag inte riktigt lost. Jag är här. Haha.

Sitter och lyssnar JB, Leps och lite annat smått och gott men just nu JB. Mami blir nog nu när jag drar en liten predikan!

Jag vet inte men jag gillar den lilla touchen av egoism och de självcentrerade texterna i vissa av låtarna (typ Have a nice day eller It's my life haha) det är stärkande. Sen kärlekssångerna som är så bra, som är så ömsesidiga, vemodiga men som har så många kloka ord i sig - inte bara ordvitsar som många andra. Ska vi ens gå in på metaforerna? "While some marching band keeps its own beat in my head". De har en sån annorlunda energi..De får en att vilja leva livet med huvudet högt. AMEN.

Att vilja leva sitt liv med huvudet högt är en känsla jag får av fler band men det finns nog inget band som ger en sån Egoboost som JB. GN´ R är mer elakt, snuskigt och Def Leppard rent som klaraste vatten. Def Leppard kan jag känna en annan samhörighet med. Det är liksom "mitt band". Haha.

---

Väntar på att mamsen ska komma hem, hon har varit på lasarettet i falun för sina eksem. De är fan hemska. Really nasty. Älskar ni inte när man säger det med brittisk accent (nu kommer ju det naturligt, sometimes.)? REALLY NAAASTY.

Nat