Jag hatar tisdagar trots att hata är ett starkt ord.

Jag lever på kaffe och kaffet i det här huset lever på mig. Cykla till skolan i morse, brrrrr, hade musik och gehör. Det var faktiskt en bra lektion att starta dagen med! Repetionen gick sådär eftersom man var nyvaken ( i princip) men det var ju sånt man egentligen kunde. Fortsatte dagen med engelska som jag knappast har några större problem i, haha, sen var det dags för den där förbannade kulturen. Oh man do I hate it! de mesta är faktiskt rätt enkelt, men hon ger oss ju uppgifter som heter duga! Jag kan stolt säga att jag är klar och har varit länge - med alla uppgifter. Vi kommer ju typ ingenstans vilket gör kuren tråkigare än vad den hade behövt vara. Jag längtar ju inte till nutida konst nästa år precis... Fy, och inte gjorde det dagen bättre av att ha Torbjörn "Sôcka" Korsell på eftermiddagen! Fy fan alltså. Jag vill inte höra om när du var i Thailand eller London eller whatever och det vill ingen annan heller. Punkt. Sista timmen var ensemble och det tackar jag gud för! Haha, vi har fått nyförvärv i låtlistan trots att det var sagt att det räckte med 4 låtar (för lite enligt mig) så det fick bli 5! Åke och Bengt (hej, Bengt!) hade satt ett krav på att alla  tre klasser skulle ha en varsin Michael J låt och det hade vi förträngt. Treorna hade redan valt Smooth Criminal (med Alien ant Farm) och ettorna hade valt Beat It. han har ju gjort massor med bra låtar det kan man inte neka till, men tillslut blev det Black or White som är = ett bra val! Haha, jag har svårt för rappen i mitten men det är bara att nöta texten som attan! Kul ska det bli iaf! När jag kom hem var jag sjukt trött och det är jag fortfarande... och så har jag äckligt ont i min häl. Jag kan inte ha skor på mig en gång så jag går runt i skolan med raggisar för att inte bli allt för kall om fossingarna. Folk tror jag är galet och frågar om jag har hört talas om skavsårsplåster. De får lika svar varje gång;" Öh, jag har tvåplåster för att täcka hela såret, men plåster räcker inte för att skydda något så ömt som en häl". Det är sant. Det gör ont så fort jag nuddar plåstret. Jag ska inte gå i obekväma skor när jag ska ut nå längre.. haha! Fast vill man vara fin får man lida pin, eller hur?

/Nat

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0